Historik


Motortorpedbåten T56 byggdes 1957 på Stockholms Örlogsvarv på Djurgården, mitt emot Strandvägen som var underleverantörer till Kockums i Malmö. Kockums var huvudleverantörer av motortorpedbåtarna i T42-serien, nämligen T42-T56 och byggdes under åren 1956-1959. Fyra mtb, T53-T56, byggdes och levererades av underleverantören Marinverkstäderna i Stockholm.

För att förbättra motortorpedbåtarnas prestanda i grov sjö så lät man sista fartyget i T32-serien, T41, få en annorlunda skrovform med en V-botten och utan steg. Visserligen gjorde detta att toppfarten inte blev lika hög som på föregångarna men ombyggnationen ansågs ändå så lyckad att man beslöt att konstruera T42-serien med V-botten. Med sin V-botten representerade dessa de mest utvecklade och moderna av de svenska motortorpedbåtarna.

Bestyckningen och motorarrangemanget behölls i stort sett lika med två 53 cm torpeder, en 40 mm automatkanon samt tre Isotta-Fraschini 184.

I T42-serien användes IF 184 på 1500 hk/styck. Denna motor hade en del egenskaper som man önskade förbättra. För att slippa förgasare och marschväxel så utvecklades en ny motortyp med insprutning, CRM 185, som hade en effekt på 1800 hk. Denna motortyp tillsammans med hydrauliskt backslag monterades i T48 vilket gav henne en toppfart på 49 knop med full last och utrustning.

Svenska marinen köpte in endast sex CRM 185 motorer men motortypen blev istället standard i italienska marinen.

Curt Borgenstam arbetade under åren 1959-1962 som konsult hos CRM. Då utvecklades en dieselversion som även blev säljbar på den civila marknaden. Dieselmotorerna är byggda på samma block som bensinmotorerna och snarlika till utseendet.

T56 köptes 1985 av ett teknikföretag på Ekerö där hon under åren 1985-2003 låg i en vassrugg. Interiören var då till stora delar bevarad i originalskick men styrbords och babords huvudmotor hade bytts ut mot Scania-dieslar vilket gav henne en marschfart på ca 13 knop. Huvudmaskinen i centrum fanns kvar men användes inte. Torpedtuberna och automatkanonen saknades givetvis, färgen hade flagnat och en del läckor fanns i skrovet men grundförutsättningarna för att rädda fartyget fanns ändå och en samling eldsjälar gick ihop och bildade en stiftelse som köpte loss fartyget.

Den 17 maj 2003 kom T56 åter till Gålöbasen

Renoveringen av fartyget vidtogs omedelbart och under sommaren 2003 blästrades T56 samt grundmålades ett flertal gånger och dessutom fick hon sin kamouflagemålning.

T56 blev helt gångklar i augusti 2007.